Mockakjolen, 2025

Lee Mingwei

Den här fantastiska mockakjolen sydde min mamma till mig någon gång på 70-talet. Mamma satt på nätterna och sydde, efter att min bror och jag hade gått och lagt oss. Flitens lampa lyste i mörkret. Vilken otrolig glädje den dagen jag fick kjolen, det glömmer jag aldrig! Det var ju inte så vanligt att man fick något nytt till sin garderob.

Kjolen användes flitigt på 70-talet. Jag bar kjolen tillsammans med en naturvit, ribbad topp med farfarsringning och en virkad chokladbrun väst med jättelånga fransar. Toppen och västen finns tyvärr inte kvar. Jag har även använt kjolen vid några tillfällen senare i livet. Kjolen är gjord i underbara färger, en fin kombination i mitt tycke. Jag blir så glad när jag ser den och får tillbaka samma känsla som dagen då jag fick kjolen.

Mamma var duktig på att sy, sticka, virka och var mycket kreativ. Hon var utbildad laboratorieassistent, men det var handarbetet hon älskade. Hon drev senare i livet två butiker, Garnshopen i Hörby ochdärefter Södra Garn i Malmö. Jag gillar själv att vara kreativ, både med händerna men även i skrivandet. Just idag väntar jag på att min dotter ska komma hem från Stockholm för att överta kjolen. Min dotter fullkomligt älskar 70-talslooken! Kjolen ska ut och dansa igen, det gläder mig oerhört!

Jag undrar än idag om utropstecknet på baksidan av kjolen gjordes med flit eller om det kom till slumpmässigt. Jag glömde fråga, och nu är det försent, min mamma gick bort i september 2022. Jag kan bara tänka mig hur många tankar som finns insydda i kjolen!

Jag har kvar en liten papperspåse med resterna från stuvbitarna. Jag ärvde mammas symaskin, så det kanske blir något av dem också, det får framtiden utvisa.

/ Boel Svensson