Passion Star, USA

Laia Abril, On Rape, 2022

Berättare: I åratal kände jag nästan dagligen hotet om att utsättas för sexuellt våld, särskilt i duschen tillsammans med 150 andra fångar. En gång sa jag till personalen att min cellkamrat fick mig att känna mig otrygg, men vakten lämnade mig utan uppsyn och låste in mig i cellen med honom. Efter ett tag drog han fram en kniv och våldtog mig. Jag lämnade in mer än 30 klagomål i syfte få min säkerhet tillgodosedd. Jag fick utstå allt från att bli kallad bögjävel till att bli överfallen eller intvingad i förhållanden för min egen säkerhets skull. Kriminalvårdarna visar utan undantag att de tycker man har sig själv att skylla eftersom man är annorlunda. De kunde säga att jag ”levde livets glada dagar” därinne, att ”man kan inte våldta en bög”. På sådana hypermaskulina platser märks det lång väg om man till sin natur skiljer sig från de flesta andra som man är´tvingad att leva tillsammans med där. Det kan få dödlig utgång. Att vara transkvinna eller någonting annat som inte passar in i den normbundna heterosexuella fängelsekulturen innebär att ingen innanför murarna anser att man är värd någon som helst respekt eller hänsyn. Jag hade ingen på utsidan som kunde hjälpa mig att ta reda på hur man talar för sin sak och kommer över traumat. Nu när jag är en sådan person för andra känner jag att jag har fått upprättelse, för nu ägnar jag mig åt att kontrollera det system som behandlade mig så illa, och förhoppningsvis kan jag bidra till att det med tiden bli bättre.