Veeda, Afganistan

Laia Abril, On Rape, 2022

Berättare: När talibanerna intog Kabul 1996 utestängde de kvinnor från skolor och arbetsplatser och gav order om att vi skulle klä oss i burka. Flickor som hade olovliga förhållanden blev piskade offentligt och därefter tvångsgifta. Jag var bara 13 när jag blev tvungen att gifta mig med sonen till en lokal talibansk befälhavare. Senare lyckades jag efter flera försök ta ut skilsmässa och blev aktivist med sekulära åsikter om kvinnors rättigheter. Men det fundamentalistiska samhället levde kvar. Efter avslutade studier förlovade jag mig igen. Jag insåg inte hur elak och extrem min fästman var förrän han fick mig att sluta på jobbet därför att jag ”väckte männens sexuella begär”. Han var ett odjur som ville ha rått, brutalt sex. Han misshandlade mig ständigt, för honom var hans behov och lustar det enda som betydde något. Det var inte sex, det var våldtäkt inom äktenskapet. Hans avskyvärda beteende fick mig att hata mig själv. Han sa alltid att jag var varken kvinnlig eller attraktiv. Han ville att jag skulle se ut och bete mig som en porrstjärna. I sex år hölls jag fången av min make i mitt eget hem – det var slaveri – likt ett djur i bur. Jag utsattes dagligen för tortyr och dödshot. Men jag kunde inte lämna in en skilsmässoansökan, för i det afghanska samhället är det mannens sak att ta första steget. Varje gång jag tog upp det fick jag stryk. När jag försökte få mina föräldrar att övertala honom trodde de inte på vad jag berättade, inte förrän en dag då min bror fick syn på honom med en kniv i handen, beredd att döda mig.