The Road to Profits is Paved with Culture, 1976

Hans Haacke

Företaget Allied Chemicals använde kulturstöd för att polera sitt rykte, medan miljöskandalerna gav en annan bild. Intendent Jo Widoff berättar om Haackes klassiska verk.

Jo Widoff: Det är sällan vi förvärvar verk som skär in i vår historiska samling. Anledningarna är flera. De bästa verken är redan på andra museer, de är redan ofantligt dyra, tidigare översyner låter sig inte korrigeras så lätt.

Ofta talar konstmuseer om ”hål” i samlingen – varför har vissa konstnärer förbisetts men inte andra? Samtidigt är en museisamling någonting levande, som byggs av generation på generation där luckor uppstår och andra styrkor och säregenheter framträder. Att arbeta med en samling är därför också ett levande arbete, det är att förhålla sig till historien och framtiden.

Jag heter Jo Widoff och jag är Intendent med ansvar för internationell konst fram till 1989. Tillsammans med mina kollegor arbetar jag med att hitta och förvärva precis de där verken som slår in en kil mellan konsthistorien och nuet. Hans Haackes The Road to Profits is Paved with Culture är just ett sådant verk.

Hans Haacke är en tysk-amerikansk konstnär som blivit känd för sin kompromisslösa konst som granskar konstvärldens egna maktstrukturer. The Road to Profits is Paved with Culture är del av en serie verk där konstnären tog sig an storföretags stoltserande med sina filantropiska ambitioner och kritiserade företagssponsringens roll i att forma kulturen. Haackes inramning gör det tydligt att kulturell sponsring inte är välgörenhet, utan en strategisk investering i varumärket – där kulturellt kapital ibland används för att avleda kritik och skapa goodwill.

Genom att använda sig av Allied Chemicals eget material avstår Haacke från att öppet kommentera; i stället låter han företagets retorik avslöja sig själv. Denna strategi riktar kritik både mot företagen och de kulturella institutioner som accepterar och normaliserar sådan finansiering. Skapat under mitten av 1970-talet, när etiska frågor kring hur kulturen finansieras debatterades intensivt, utmanar verket direkt föreställningen om konstvärldens neutralitet och om det verkligen finns något sådant som en fri konst.

Haackes verk är nu konsthistoria, samtidigt har frågan aldrig varit mer angelägen för konstnärer, publiken och konstinstitutioner världen över.