Varje skolbänk bär på en historia

UE: Kan du berätta om hur du samlade in de berättelser som syns på bänkarnas skrivytor i The Classroom?

KR: I nästan två decennier nu har jag rest runt i Central- och Östeuropa, i många länder – till exempel länderna i före detta Jugoslavien, Tjeckien, Ukraina, Rumänien, Belarus och så vidare. Jag har gjort research genom att spela in berättelser, muntliga vittnesmål från äldre HBTQ+-personer, men också genom att leta efter specifika arkiv och objekt från det förflutna.

Allt detta har samlats i ett arkiv som jag 2015 kallade Queer Archives Institute. Det fungerar som ett slags paraply för hela projektet – för samlingen och för mina fynd. Arkivet rör sig alltid på ett performativt sätt genom mina olika utställningar. Ibland är det mer kuraterat, ibland mer ett uttryck för mig själv.

I The Classroom gjorde jag ett urval som berör lite av varje land jag har besökt. Varje bänk representerar vissa länder och vissa berättelser. Ibland är de mer personliga – möten med specifika personer, eller mina besök på klubbar, som till exempel i Kyiv där jag var 2006, och som inte längre finns utan själva har blivit historia, blivit ett arkiv i sig.

Där finns också mina fotografier. Andra delar är mer som zines och publikationer som jag har hittat, som startades på 1980- eller 1990-talen i de här länderna. Allt detta material visas, tillsammans med mina personliga ingrepp – genom måleri och collage som jag har gjort med utgångspunkt i materialet.