Jill Mulleady, The Shift (Skiftet), 2025. Med tillstånd av konstnären och Gladstone Gallery. © Jill Mulleady 2026 Foto: Nicolas Brasseur. Med tillstånd av konstnären och Gladstone Gallery.

The Shift (Skiftet), 2025

Jill Mulleady

Speltid: 02:56

Jill Mulleady: Jag heter Jill Mulleady och jag bor och arbetar mellan Paris, Los Angeles och Buenos Aires.
 
Den här målningen heter Skiftet och består av tre paneler, alla målade i olja på sammet i tre olika nyanser av lila och blått. Den handlar om övergången mellan världar. Den skildrar en gestalt som andas ut sitt sista andetag av liv och in sitt första andetag av död – det där sköra, heliga ögonblicket när gränserna blir suddiga, och skaran av andar och skaran av levande delar samma rum, samma plats, samma andetag, på samma gång.
 
Längst ned i målningen finns en liggande gestalt som förkroppsligar en hermafrodit, här en symbolisk figur som bär denna tröskel. Varken det ena eller det andra, utan båda – en påminnelse om helhet. En gestalt som vägrar att låta sig begränsas, precis som livet och döden vägrar att skiljas åt.
 
Jag målade den efter att ha förlorat min gudmor, en kvinna som älskade livet med våldsam kraft. Under sina sista dagar var hon redan på väg in i den andra världen. Men hennes kärlek till livet var så stark att hon kom tillbaka, bara för ett ögonblick, för att säga åt oss att inte vara rädda. Hon återvände från tröskeln, där hon nyss hade varit, och viskade att allt var gott. Hon var upplyst.
 
Jag valde lila för sorgens tyngd och det andliga medvetandets djup. Och grönt som färgen för andarnas flöde – som en flod som bär själen från den ena stranden till den andra, som en kniv som skär genom vatten, eller en pust av het vind i ett snöigt landskap. Andarna befinner sig i det där rummet utanför tid och plats, varken i det förflutna eller i framtiden. Och de levande är passagerare som redan rör vid kanten av det som kommer härnäst.
 
Det är sprickornas mysterium: de är inte slut, utan passager. Och det är i min relation till döden som jag formar mitt eget liv. En plats där ingenting vinns, ingenting går förlorat, utan allt förvandlas. Det är kemi. Det byter bara form. Och nu är det en målning. Det är ännu ett steg, ännu ett andetag, en oundviklig utveckling ur livet självt.

0

0

Prev Next