Gorgons (Do Not Look Into Our Eyes) [Gorgoner (Se oss inte i ögonen)], 2026

Selma Selman

Selma Selman: Mitt namn är Selma Selman. Jag är konstnär och aktivist, född och uppvuxen i Bosnien. Jag bor mellan Amsterdam och New York.

I Gorgoner (Se oss inte i ögonen) syftar jag inte bara på myten om Medusa, jag tänker på en kropp som aldrig är helt stabil. En som alltid är på sin vakt. Det är en kropp som känns djärv, utsatt för angrepp och samtidigt ständigt tvungen att försvara sig.

För mig är blicken inte symbolisk. Den är något aktivt och riskfyllt. Den kan faktiskt göra något. Så när verket säger: ”titta inte oss i ögonen”, menar jag det som en verklig varning, inte som en metafor.

Mötet känns instabilt. Man kan aldrig helt förutse vad som händer när blickar möts. Att titta blir ett slags inträde i ett rum där ingenting är helt tryggt eller avgjort.

Jag är verkligen intresserad av det ögonblick då en kropp uppfattas som farlig, inte som något fastslaget. Det är något som sker som svar på att bli sedd. Som att fara inte är inneboende. Den uppstår genom det utbytet. Det är ett sätt att hantera utsatthet, eller att överleva den.

Materialen gör också något liknande. Jag använder saker som satellitantenner och fälgar, objekt som kommer ur system för rörelse, cirkulation och överföring. De är inte passiva, de bär spår av användning, av orientering, av signaler som rör sig genom dem. De bara står inte i rummet, de registrerar det och på något sätt ger de det tillbaka. De känns nästan som om de tittar tillbaka.

Så verket stannar kvar i den här sortens spänning. Det försöker inte lösa upp något. Det håller kvar det fortsatta tillstånd där utsatthet och skydd inte riktigt kan skiljas åt, och där varje möte har potential att förändras, reagera eller göra motstånd.