Drottningholms­parken, 1965

Barbro Östlihn

Berättare: Drottningholmsparken av Barbro Östlihn från 1965

Ställ er framför den stora målningen och låt blicken vandra över ytan en stund.

Vad såg ni först: en park, en karta, ett ornament eller en abstrakt bild?

Barbro Östlihn flyttade till New York 1961. Hon var en av få svenska konstnärer som både arbetade och ställde ut mitt i den amerikanska avantgardemiljön på Manhattan under 1960-talet.

I New York började hon måla stora bilder av fasader och arkitektoniska detaljer som hon upptäckte i staden. Ibland blev målningarna så abstrakta att titeln – ofta en adress eller en plats – gav den tydligaste ledtråden till motivet.

När Barbro Östlihn reste hem till Sverige under somrarna kom också svenska platser in i hennes bildvärld. Som här, i Drottningholmsparken.

Vid den här tiden pågick en intensiv diskussion om vad måleri kunde vara. En tanke var att målningen inte behövde skapa en illusion av djup. Den kunde i stället visa det den faktiskt är: färg på en plan yta. Östlihns bilder går att se mot den bakgrunden. Helt befriad från illusionen av djup är parken här både en verklig plats och ett system av färg, linjer och former.

Nu ska ni få en fråga igen:
Vad händer med Drottningholmsparken när den inte visas som en naturtrogen landskapsmålning utan som färg och form?


Ljudeffekter från freesound_community på Pixabay