Rum 1

Teresa Wennberg/Pierre Lobstein, Torsten Andersson och Cecilia Edefalk med flera

Berättare: Utställningen öppnar med verket ”Nuit Blanche” från 1983 som är en kraftfull videoinstallation uppbyggd av 25 monitorer, eller tv-apparater. Verket är av konstnärerna Teresa Wennberg och Pierre Lobstein.
 
Det franska uttrycket ”Nuit Blanche” betyder i en direktöversättning ”vita nätter” men begreppet står i överförd bemärkelse för nätter när man inte går och lägger sig, det vill säga sömnlösa nätter. Det är även ett årligt återkommande konstevenemang i början av oktober, i Paris och andra städer, när allmänheten kan besöka arrangemang och där ljus i olika former har en betydelsefull roll. Utställningens titel ”Sömnlösa nätter” har tagit sin inspiration från det här verket av Wennberg och Lobstein.
 
Teresa Wennberg är utbildad målare, men bosatte sig i Paris i slutet av 1970-talet, där det fanns ett intresse och möjlighet att experimentera med videomediet och med nya tekniker. Hon är en av flera kvinnliga konstnärer som under den här perioden prövade och experimenterade med video- och datorkonst, som fortfarande var i en inledande fas.

I verket Nuit Blanche träffas två personer för första gången. Ord (som är på franska) avlöser varandra på skärmarna: ställa, kasta, söka, följa, stjäla, hota, blixtra… Ögon som inte vågar mötas fladdrar förbi. Förhoppningar och rädslor understryks av ljud av fotsteg och skrik. Evighetssymbolen, den liggande åttan, antyder att dramat, trots den teknologiska inramningen, är gammalt som livet självt.

I salen presenteras även fyra målningar av konstnären Torsten Andersson, som tillhörde en lite äldre generation, men som under 1980-talet fick ett stort genomslag med bland annat en utställning på Moderna Museet 1986. Hans målningarna är varken rent abstrakta eller avbildande, utan både och. I den här serien har han arbetat med studier av lönnen, källan och björken.

Till sist finns en av periodens med kända målningar med, ”En annan rörelse”, som 1990 blev konstnären Cecilia Edefalks genombrott. Den ingår i en serie bestående av sju målningar i olika storlekar, där konstnären inför varje målning gick tillbaka till originalet. Originalet var en reklambild av en man som smörjer in sololja på en kvinnas rygg, från 1988 i modemagasinet Clic.
 
Edefalk förändrade motivet för att understryka det som för henne var själva spänningen i bilden. Flaskan med olja finns inte längre med. De stela, blockliknande figurerna avtecknar sig tydligt mot den intensivt blå, sammanhållna bakgrunden.