Rum 3

Stina Ekman, Barbro Bäckström, Eva Löfdahl, Max Book, Stig Sjölund och Marika Mäkelä med flera

Berättare: Inledningsvis nämnde jag att utgångspunkter för den här utställningen är ett antal starka kvinnliga konstnärskap som står för en undersökande hållning till både konsten och livet. De förde den feministiska traditionen vidare och bearbetade i sina verk olika positioner: positionen som konstnär, positionen som kvinnliga konstnär och även kroppens positioner, hur de är placerade i rummet och verkens position/placering i rummet. Flera av dessa konstnärer har verkat som lärare och professorer på konsthögskolor runt om i landet och därmed fått betydelse för yngre generationer av konstnärer.
 
Bland skulptörerna framträdde Stina Ekman i början av 1980-talet som utifrån olika materialkombinationer skapar verk vilka utmanar vårt seende, erfarenhet och känsla för form. Med ”Gitter” hade Stina Ekman sitt stora genombrott när det visades för första gången på Moderna Museet 1985. Verket bestod då av flera hundra kubformade miniskulpturer som fyllde väggar och golv i ett helt rum. Till samlingen förvärvades ett mindre antal av de här skulpturerna vilka presenteras här. Alla installationens delar är i samma storlek och utgår från en kub på sex centimeter, men de är gjorda av olika material med varierande textur och tyngd. Titeln Gitter betecknar både ett geometriskt system och det verb som är synonymt med att orka. Man brukar säga att man inte gitter längre. I utställningen finns även hennes skulptur Mårran, som har likheter med en av Tove Janssons figurer i böckerna om Mumintrollet.
 
Ur en lite äldre generation är Barbro Bäckström, som framför allt är känd för sina skulpturer utförda i metallnät med mjuka avtryck av kroppar, som hon lät hänga fritt i rummet så att ljuset spelar mot dem. Under det sena 1970-talet blev verken alltmer abstrakta. De så karakteristiska kropparna ersattes av objekt som pendlade mellan abstraktion, natur och metafor. Den hängande skulpturen ”Bärande-buret” är ett exempel på det. I ”Cirkus” placerad mitt i salen har hon av brons skapat ett cirkulärt kärl fyllt med vatten. Till detta presenteras hennes uttrycksfulla grafiska blad av en liggande frihetsgudinna.
 
Eva Löfdahl har sedan debuten i början på 1980-talet framstått som en av Sveriges mest nyskapande konstnärer och hon har genom åren arbetat i många olika tekniker och format. De flesta verk präglas av en skenbar enkelhet och stillhet, men under ytan finns stora spänningar och ett intensivt prövande av språk, ordningar, system och hierarkier. Ofta använder hon metoder och former från naturvetenskapen. Under första hälften av 1980-talet var hon en av medlemmarna konstnärsgruppen Wallda. De delade ateljé i Årsta, i södra Stockholm, där de skapade och ställde ut tillsammans. I gruppen ingick bland andra Max Book och Stig Sjölund, som båda är representerade i den här salen med verk.
 
Några av tidens mest omtalade verk kom till museets samling genom förvärv 1994 från Stiftelsen Rooseum. Finansmannen Fredrik Roos byggde under några intensiva år, fram till sin för tidiga bortgång i aids 1991, upp en betydande samling av samtida konst. Ett exempel är den stora målningen av den finska konstnären Marika Mäkelä som även presenteras i den här salen. Medlemmarna i Wallda-gruppen stöddes tidigt av Fredrik Roos.