Institutet, 2005

Gunnel Wåhlstrand

Annika Gunnarsson: Gunnel Wåhlstrands detaljerade tuschlaveringar utgår från äldre svartvita familjefotografier.

I bilden ”Institutet” ser du hur olika ytor står i tydlig kontrast mot varandra. Ytorna skapar djup. Och du upplever ganska så lätt att det du ser återger verkligheten. Det räcker faktiskt med bara några streck, för att du själv ska fylla bilden med innehåll.

Ändå är den här bilden nästan öververklig. Tänk dig nu att det är du som står i rummet och tittar ut från Rasbiologiska institutet, som fanns i Uppsala mellan 1922 och 1959.

Rasbiologi är ingen vetenskap som uppfyller några metodkrav. Men i enlighet med kunglig stadga hade institutet under förevarande period i uppgift att bedriva forskning på, och undervisa om rasbiologi, vars syfte var att studera och förädla människan som ras.

På fönsterbänken står Auguste Rodins välkända skulptur ”Tänkaren”, från 1904. Genom sin bild ställer Gunnel Wåhlstrand ett antal frågor om vilka minnen som stannar kvar och vilka som går förlorade, liksom vad vår historia gör med oss? I all sin tysthet förmedlar utsikten från Institutet det förtryck som flera grupper av människor fick utstå genom Rasbiologiska institutets verksamhet.

Här i Gunnel Wåhlstrands bild får begreppet skugga beskriva både vad som händer när en yta inte träffas av ljus, och vad det innebär att något hamnar i skuggan, som ett bildligt uttryck, för händelser som inte kommer fram i ljuset. Bakom den till synes välordnade ytan framträder en kraftfull berättelse som är viktig att komma ihåg.