Leiden…, 2004

Ceija Stojka

Annika Gunnarsson: Ceija Stojka föddes 1933 i Österrike och gick bort år 2013. Hon var lovari-rom. Tio år gammal blev hon placerad i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. Vilket följdes av de national-socialistiska förintelselägren i Ravensbrück och Bergen-Belsen, innan brittiska trupper befriade lägren i krigets slutskede. I Stojkas släkt, som bestod av runt 200 personer före krigsutbrottet, överlevde endast Ceija, fyra av hennes syskon, och deras mamma.

Fyrtio år efter kriget började Ceija Stojka att berätta om sina minnen och erfarenheter från koncentrationslägren. Hon var självlärd både som författare och konstnär. Och det var hemma i köket och vardagsrummet som hon arbetade fram sina berättelser.

För att ge berättelserna sammanhang använde hon både bild och text. I teckningen ”Leiden…” skriver hon: ”Jag kan inte lida, det räcker med att rita.” Men även om hon själv inte kunde lida, undgår det ingen som tittar på kvinnorna som ligger på marken omgärdade av taggtråd, att de har utstått umbäranden innan de bragdes om livet. Umbäranden som inga ord eller bilder kan beskriva.

Ceija Stojkas bilder bevarar dock minnet av de vars historia annars skulle varit osynlig. Själv betonade hon vikten av att inte glömma, eller förneka det som hände romerna. Och hon arbetade oupphörligt mot den rasism och antiziganism som fortfarande präglar Europa. Hon sa: ”Jag är rädd att Europa glömmer sin historia och att Auschwitz bara sover”.