Klassrummet aktiveras med historielektioner

UE: Under utställningsperioden kommer museet att arrangera fyra ”historielektioner” som en del av vår programverksamhet. Kan du berätta om tankarna bakom dessa?

KR: Klassrummet är installationen, men den avgörande poängen är att den måste aktiveras. Den är väldigt performativ i sin form, men idén är också att aktivera den genom människors närvaro – de som tittar, går mellan bänkarna, sitter vid dem – men också genom nya idéer från de ”lärare” som håller särskilda föreläsningar.

Vi bjuder in personer som kan dela med sig av sin kunskap från Ukraina, från Ungern, från Ljubljana, och som berättar historier som relaterar till det som finns i arkivet, men också till de frågor som queera personer i dag möter i dessa länder – som Ukraina i krig, eller Ungern med Orbán och allt hårdare lagar som riktar sig mot HBTQ+-personer.

De kommer att komma hit, och med några veckors mellanrum kommer det att hållas särskilda evenemang där dessa talare bjuds in för att hålla ett samtal, en föreläsning, eller en så kallad historielektion.

För att aktivera klassrummet även när det inte pågår någon historielektion med en inbjuden person, kommer det att finnas ett återkommande ljudspår, nästan en halvtimme långt, med ett urval intervjuer från mitt arkiv. Där hör man väldigt olika människor berätta om de historier som finns representerade i arkivet. Det blir en installation som går att lyssna på medan man sitter i rummet eller utforskar det.