Earthquake. Ur serien AFTERIMAGE, 2018-2021

Peter Geschwind

AV-tekniker Johan Larje berättar om hur han skapar ljusdesignen i Moderna Museets utställningar och vad det innebär att känna ljuset.

Johan Larje: Känner du ljuset? Utan ljus framträder inte konstverken som vi vill att de ska göra här på museet. En utställnings ljusdesign kan lyfta verken och göra hela rum intressanta. Hur kommer vi dit? Hur skapas rums-ljusdesignen?

Månader innan vi är där vi är idag, i detta rum, görs urvalet av konst som ska ingå i utställningen. Planering kring utställningens kropp, det vill säga arkitektur, scenografi beslutas. Byggperioden tar därefter vid. Väggar, socklar med mera byggs. När målarna har gjort sista strykningen med väggfärg, och färgen är torr, börjar installationsperioden.

Konstverk av olika material; textil, foto, video, grafik, måleri, skulptur … olika uttryck, höjd och form. Det är nu jag ljussätter med öronen. Mina ljusidéer och de medel jag använder för att nå det slutgiltiga resultatet får bland annat hjälp av kollegornas småprat kring konstverken under installationen. Vad ser de i rummen?

Installationsperioden är nästan över, verken är på plats och arbetsljuset som varit allenarådande släcker jag ner till förmån för de armaturer som nu ska lysa, där 50 lux är riktmåttet för många material. Lux anger hur mycket en yta belyses. Ljuset ska ha en bra färgåtergivning och förhoppningsvis lyfta konstverket.

Uppe på saxliften i helikopterperspektiv står jag, tänder och riktar armatur efter armatur. Provar vinklar, lägger till en armatur till, nej, för många skuggor! Filtrerar, sätter i ett tunt blått filter för att förstärka den blå tonen i ljuset. Ska ljuset upplevas som varmt eller kallt? Vita väggar. Ljuset sprider sig mer då, kryper liksom i väg. Färga in golvet med varma ljusfilter i armaturerna, koncentrerat ljus bara på verket. Beslut! ”Ljusdesign handlar om beslut”, säger jag till saxliften.

En konservatorskollega ska göra en så kallad syning av en målning på vägg och tänder sin arbetslampa som står på golvet i rummet där jag riktar armaturer. Den lyser även upp den skulptur som står nära. Jag ser en möjlig skugga! inspiration, men jag behöver mörker för att kunna se! ”Släck!”, ropar jag. ”Jag ser inte vad jag gör (skratt)”. Bakvänt, men sant.

När jag är nöjd med ljusriktningarna är det dags för programmeringen av ljusvärdena i datorns ljusprogram. Innan jag börjar tar jag en paus och går ut ur rummet. Ögonen måste vila. När jag är åter försöker jag se rummet som för första gången.  

Jag heter Johan Larje och är ansvarig för utställningarnas ljusdesign på Moderna Museet. Det har jag varit sen hösten 2001. Det har blivit många trevliga möten med konstnärer. En del med en klar bild över hur de vill att deras konst ska ljussättas och en del är generösa med att låta mig sätta min prägel på ljuset.

Och i slutändan är det du som ser resultatet och förhoppningsvis inte tänker på ljuset, utan på konsten. Med detta sagt: Ett verk i den här utställningen använder ljuset på ett utmanande sätt och vänder upp och ner på det jag sagt. Peter Geschwinds Earthquake.

Kommer du ihåg min inledande fråga? Känner du ljuset?  Här är det bländande ljus inifrån verket, armaturer blinkar och gör att vi har svårt att se hela rummet, att möbler ser ut att flytta på sig. Det lågfrekventa ljudet förstärker upplevelsen. Vad har hänt här?  Ljud och Ljus som historieberättare.