Okänd, kvinna 2009-349701, 2009

Anna Odell

Intendent Lena Essling om ett konstverk som verkligen har satt spår i svensk samtidskonst och som skapat en diskussion om vad konsten är, och vad den kan och får göra.

Lena Essling: Hej, jag heter Lena Essling och jag arbetar som intendent med samlingsansvar för rörlig bild och performance.

Anna Odells Okänd kvinna 2009-349701 förvärvades till samlingen i samband med projektet Svenska Förvärv, då museet hade fått särskilda medel att köpa in konst till samlingen under pandemin. Medlen gav möjlighet att verkligen spegla vad som hände i samtiden på konstscenen, men vi fick också möjlighet att gå tillbaka till viktiga verk och konstnärskap som inte fanns i samlingen sedan tidigare. Okänd kvinna är ett sådant där nyckelverk, som verkligen har satt spår i svensk samtidskonst och i en diskussion om vad konsten är, och vad den kan och får göra.

Okänd kvinna är ett verk som många mötte i tidningsrubriker, i samband med den där iscensatta psykosen på Liljeholmsbron i januari 2009. Det är ett avstyrt självmordsförsök och intagning på psykiatrisk mottagning som visar sig vara del i en performance av en konsthögskoleelev. Sedan följde ett långt rättsligt efterspel och en het debatt.

Jag hade själv sett verket på examensutställningen på Konstfack bara månader efter händelsen på bron. Det var slående att se om materialet i sin helhet, en så omfattande och genomarbetad process. Jag ringde upp Anna Odell och vi talade länge om bakgrunden till verket, isolerade som vi var på olika håll under pandemin.

Utifrån sin egen erfarenhet av den psykiatriska vården hade Anna redan från början haft en tydlig idé om vad hon ville undersöka som konstnär, vilka risker det skulle innebära och var de ömma punkterna i systemet fanns. Hennes omskrivna performance föregicks av en rad dokumenterade samtal, det var psykologer, läkare och jurister.

Aktionen på bron, den ska i sig inte förstås eller presenteras som en slutpunkt, den är en katalysator för det som händer sen – rättsprocessen, reaktionerna i media och från vården, alltså i form av samtal, journaler, rättegångsprotokoll – det är lika viktiga delar av verket idag.

Okänd kvinna har presenterats på lite olika sätt i utställningar under åren, med och utan fysiska föremål. Tillsammans med Anna Odell benade vi ut vad i det här komplexa processverket som skulle bevaras i museets samling och hur det kan visas.