Alina, Kirgizistan

Laia Abril, On Rape, 2022

Berättare: Första gången jag såg min make var på min bröllopsdag. Hans vänner körde mig till honom. Jag trodde inte att jag skulle klara av det eftersom jag var rasande på honom, jag älskade en annan man och drömde om att bli hans hustru. I stället blev jag tvingad att gifta mig med mannen som hade kidnappat mig. När jag först ställde honom mot väggen teg han, och sedan bad han om förlåtelse. Tidigare hade min syster också tagits till fånga men hon hade lyckats rymma. Den religiösa ceremonin [nike] avverkades mycket snabbt och den officiella registreringen gjordes omedelbart så att jag inte kunde komma undan. Innan dess hade jag varit en 21-årig student som gick fjärde året på Arabajev-universitetet. Jag ville bli modedesigner. På de allmänna helgdagarna hälsade jag på min familj. Jag ville inte stanna kvar ensam på studenthemmet av rädsla för att gå samma öde till mötes som min syster, så på nyårsafton reste jag i väg. Jag minns att jag glatt ägnade mig åt att baka dagen innan, sedan besökte jag min syster och på hemvägen blev jag våldtagen. När min familj kom till kidnapparens bostad ville min mor ta med mig hem, men min mormor bad mig om att inte dra vanära över min familj, särskilt med tanke på att min syster hade rymt och folk i byn hade pratat om det länge. Jag började gråta, men min mormor vädjade till mig att jag skulle stanna där jag var.

Så det gjorde jag.