Melissa, Colombia

Laia Abril, On Rape, 2022

Berättare: Jag började lägga märke till min dotters plötsliga humörsvängningar, hon blev väldigt lätt irriterad, hade mardrömmar och åt inte längre som hon brukade. Alla dessa tecken gjorde mig orolig, och en dag när hon berättade att hennes lärare ”tvättade henne när hon gick på toaletten” förstod jag allt. I chocktillstånd började jag göra efterforskningar och min personliga irrfärd började. Sexuella övergrepp mot barn är så normaliserade i det här landet att föräldrar hellre tror på en lärare än på sin egen femåriga dotter. Det vet jag därför att de tog honom i försvar och hotade mig. Men andra föräldrar lyssnade på sina barn och i dag misstänker vi att åtminstone 20 av hennes klasskompisar också blev offer för honom. När vi försökte prata med de ansvariga på förskolan hade de redan förflyttat honom till en annan skola. De visste vad som hade pågått, och de försökte tysta ner oss och sopa allt under mattan. Tydligen hade läraren begått även andra sexuella övergrepp under flera års tid. Sedan allt det här började har jag dragits med en allvarlig depression. Jag har haft svårt att sova, jag har gått ner 17 kilo, det blev en besatthet, och till slut försökte jag ta livet av mig. I ett helt år har jag varje dag ägnat mig åt att söka rättvisa, och jag är stolt över att ha kämpat för min dotter och att ha hjälpt andra föräldrar att anmäla mannen. Men snart blir det borgmästarval i Bogotá, och när den nya ledningen tillträder kommer fallet att avskrivas, förmodligen utan påföljder vare sig för honom eller för dem som försökte mörklägga hans brott.