Tumi, Sydafrika

Laia Abril, On Rape, 2022

Berättare: Jag föddes under apartheid, i ett samhälle som staten hade skapat och som var genomsyrat av våld. När jag var 16 år förlorade vi vår mor, och eftersom jag var lesbisk blev jag tvungen att lära mig leva på egen hand. Min styvfar – som var pastor – körde ut mig ur huset på grund av min sexuella läggning. De följande fyra åren var jag hemlös och fick förlita mig på mina vänners hjälp. 2009 blev jag bortförd när jag var på väg hem. Förövaren slog mig med en flaska, och jag blev misshandlad och våldtagen upprepade gånger. Efter överfallet blev jag gravid, och då brast det för mig. Ibland önskade jag att jag vore död. Sådana överfall på lesbiska kvinnor är vanliga i Sydafrika, där män använder fysiskt och sexuellt våld ”för att man ska lära sig att bli en riktig kvinna”. Än i dag är min våldtäktsman på fri fot och jag fruktar för mitt liv varje dag. Jag undrar alltid om jag ska komma helskinnad till jobbet. Om jag ska komma hem helskinnad. Fotbollen blev en ventil genom vilken jag kunde bli av med min rädsla. Laget The Chosen Few blev min familj – en gemenskap av lesbiska kvinnor med liknande livserfarenheter. När vi springer ut på fotbollsplanen känner jag mig fri att vara den jag är. Nyligen blev en nära vän till mig våldtagen och mördad på vägen hem. Själv är jag en överlevare i ett township, men jag har väldigt svårt att hantera detta trauma, det känns fortfarande som om det var i går det hände.