I min ateljé, 1928

Lotte Laserstein

Berättare: Ända fram till 1900-talet var nakenstudier en manlig domän. För kvinnliga konstnärer ansågs motivet opassande. I sitt självporträtt med modell gör Laserstein dock kvinnliga kroppen till blickfång på ett ogenerat sätt. Hon själv träder tillbaka, skuggad i motljuset, bakom den sovande väninnan. Med placeringen understryker konstnären än en gång den viktiga roll som Traute Rose spelade i hennes kreativa process.

Genom det breda panoramafönstret faller det bleka vinterljuset in i ateljén. Här, ovanför stadens takåsar befinner sig konstnären och hennes modell i en egen värld. Den skildrade arbetssituationen präglas av ro, koncentration och sinnlighet.

Men vad målar konstnären egentligen? Är det verkligen den liggande nakenmodellen, som hon ju snarare ser bakifrån? Betraktar man duken som står uppställd på staffliet blir det tydligt att det här inte handlar om målningen vi betraktar då den är gjord på träpannå. Vyn in i ateljén som tycks så realistisk är alltså ingen autentisk spegling, utan en uttänkt bilduppfinning som vänder bort betraktarens blick från den avbildade ”verkligheten” och mot bildens verklighet: frågan om konstnären faktiskt har målat en nakenstudie kan inte besvaras genom bildens berättelse. Endast den faktiska målningen framför våra ögon bestyrker utan varje tvivel att så är fallet. Med ”I min ateljé” visar Laserstein inte bara att hon på ett mästerligt sätt behärskar genren, hon lyckas dessutom iscensätta den nakna kvinnliga kroppen, naturlig, självmedveten och fri från varje form av voyeurism.