Målaren och Madeleine vid staffliet, 1947

Lotte Laserstein

Berättare: Ett år efter krigets slut, 1946, hade Lotte Laserstein åter kommit i kontakt med sin gamla väninna och favoritmodell Traute Rose från tiden i Tyskland. Efter många års påtvingad tystnad hade de två börjat skriva brev till varandra och långsamt väcktes deras vänskap till liv igen. När Laserstein 1947 påbörjar självporträttet ”Målaren och Madeleine vid staffliet” kan det tolkas som att hon inleder en dialog med ett annat viktigt självporträtt som hon målat nästan tjugo år tidigare i Berlin: ”Jag och min modell”, (1929/30). Där har Traute Rose, iklädd tunt linne, lagt en varsam hand på Lasersteins skuldra för att granska målningen som vännen arbetar med.

Porträttet från 1947 liknar till kompositionen porträttet från 1929. Traute har dock här ersatts av Lasersteins svenska modell Madeleine, som granskar målningen på staffliet medan hon flätar sitt långa hår. I båda målningarna tittar konstnären, med penslar i handen, ut ur bilden och in i en spegel, som sammanfaller med betraktarens position och perspektiv. I denna, senare målningen, ser konstnären Laserstein eftertänksam ut och situationen utstrålar en viss tyngd. Om det i det tidigare självporträttet finns en hoppfull sensuell laddning, saknas här all entusiasm, även färgskalan är hållen i dämpade bruna och beige toner. Som framgår av en målning på väggen bakom Madeleine, utspelar sig scenen framför en vägg. Målningen, och kanske även livet denna period, tycks sakna rymd. Även Madeleine, som egentligen hette Margareta Jaraczewsky, hade emigrerat från Berlin. Hon kom att bli Lotte Lasersteins svenska favoritmodell, bland annat i många nakenstudier.