Självporträtt framför ”Kväll över Potsdam”, 1950

Lotte Laserstein

Berättare: Lotte Laserstein målar här sig själv framför ett av sina viktigaste verk från Berlinåren, ”Kväll över Potsdam”, från 1930. Nu, tjugo år senare i Stockholm, står hon klädd i målarrock framför sitt staffli. Laserstein är i färd med att måla självporträttet vi tittar på, som är identiskt med bilden hon ser i spegeln. I stället för att blicka framåt i tiden, ser hon tillbaka, kanske för att bättre kunde förstå sig själv i nuet. Konstnärens blick ut ur bilden och in i spegeln är allvarlig och fundersam.

När ”Kväll över Potsdam” målades var Laserstein i början av sin karriär, som såg ut att bli spikrak – men som i stället abrupt avstannade i och med nazisternas judeförföljelser och den nödvändiga emigrationen. Laserstein har här överlevt och lever sedan tolv år i säkerhet i Sverige. Hon har ännu en gång försökt bygga upp ett liv och en karriär från grunden, och nu utifrån helt nya förutsättningar. Tiden har gått, hon är äldre och har inte sett vännerna som satt modell för tavlan sedan hon lämnade Tyskland. Även om omständigheterna skiljer sig åt, finns kanske paralleller mellan den ovisshet som färgar stämningen i den tidigare målningens sommarkväll, där framtiden för Tyskland tedde sig oklar – och konstnärens egen ovissa situation i detta senare porträtt. Laserstein är här fortfarande målare, men den hoppfullhet hon förmedlade så sent som i sitt första självporträtt i Sverige, ”Självporträtt vid staffliet” (1938), överskuggas nu av en dysterhet som tycks tynga ner hennes framtid.