Den kissande kvinnan, 1965

Pablo Picasso

Berättare: Under sina tolv sista år levde Pablo Picasso i Mougins, högt ovanför Cannes, med utsikt över bergen och Medelhavet. Han hade flyttat dit 1961 tillsammans med sin hustru Jacqueline Roque och tillbringade nästan all sin tid i sitt hem, Notre-Dame-de-Vie. Ljuset, värmen och närheten till havet påminde honom om hans barndom vid kusten i Málaga och lockade fram ett måleri präglat av kropp, natur och rörelse.

Stranden hade alltid haft en särskild betydelse för Picasso. Den återkom i hans konst som en plats där människan stod i direkt förbindelse med elementen – ljuset, vattnet, sanden. Stranden förvandlades i hans bilder till en scen för livets enklaste handlingar: bad, vila, lek, kärlek – och, i fallet Den kissande kvinnan, den mest naturliga av alla kroppsliga gester.

Målningen utfördes i april 1965, i en period då Picasso arbetade snabbt och med stort självförtroende. De kraftiga penseldragen och de tydliga konturerna ger figuren en stark fysisk närvaro i rummet. Scenen är både direkt och osentimental.

På den franska Rivieran fann Picasso en miljö där liv och måleri kunde flyta samman, och han fortsatte att arbeta där intensivt fram till sin bortgång 1973.