Konstryttarinna, ”gubbe” och ”musketör”, 1968

Pablo Picasso

Berättare: I början av 1960-talet kom en tv in i Picassos hem. Han följde världen genom skärmen med en blandning av nyfikenhet och skepsis. I en intervju 1966 sa han detta om utbudet: “Ibland hittar jag sånt som är alldeles utmärkt på tv, mycket trevliga program som jag gillar och som intresserar mig. Men ibland, ja ibland är det förfärligt.”

Hans barnbarn Bernard Ruiz-Picasso har berättat hur farfadern ofta satt framför tv:n och såg serier om musketörer, västernfilmer och cirkusprogram som La Piste aux Étoiles. Det var berättelser fyllda av dueller, masker, akrobater och kärleksintriger – motiv som snart dök upp i hans egna bilder.

När Picasso 1968 började arbeta på sin stora svit av etsningar, Svit 347, blev tv:ns bildflöde en direkt motivkälla. Här återkommer cirkusscener, fäktare, jonglörer, filmteam och publik. Televisionen gav honom också ett sätt att tänka vidare kring rörelse, variation och upprepning – något han redan undersökte i sitt grafiska arbete.

När Picasso skapar sina musketörer och cirkusgestalter är det alltså inte bara historia han iscensätter, utan också den samtida bildvärld han omgavs av – den som just då flimrade över hans tv-skärm.