Kvinnobyst, 1971

Pablo Picasso

Berättare: Den här målningen ingår i en ovanligt dokumenterad arbetsdag i Picassos sena produktion. Den 11 juli 1971 utförde han tre mycket olika dukar – denna snabba, teckenliknande kvinnobyst, en större sittande nakenakt och en mer måleriskt bearbetad rökande mansbyst. Tillsammans visar de hur Picasso kunde pröva mycket olika bildlösningar samma dag, snarare än att hålla fast vid ett enhetligt uttryck.

Här har Picasso reducerat måleriet till sin mest koncentrerade form. Med några få, kraftfulla penseldrag bygger han upp hela bilden – kontur, volym och närvaro. Ett par svep med penseln markerar håret, ett fåtal linjer formar ansiktet och kroppen. Resterande delar av duken lämnas nästan orörda.

Ögon, näsa, mun och bröst anges med kodifierade tecken i stället för anatomiska volymer. Konsthistorikern Marie-Laure Bernadac beskriver hur Picasso i sina sista verk utvecklade ett slags bildspråk av tecken: en enkel båge kunde säga ett bröst. För Picasso handlade det inte längre om att återge ett motiv, utan om att uttrycka det så snabbt och tydligt som möjligt.

Jacqueline, hans hustru och återkommande modell under de sista två decennierna, kan ha varit förebild även här. Men i målningen blir figuren mer idé än porträtt – en gestalt skapad ur rörelse och minne.

I Kvinnobyst förenas erfarenhet och omedelbarhet. Penseldragen bär spår av både hastighet och precision och visar en nittioårig konstnär som fortfarande prövar vad ett enda penseldrag kan säga.