Målaren och hans modell, 1964

Pablo Picasso

Berättare: I denna målning låter Picasso ett av sina mest återkommande motiv anta monumental form – mötet mellan konstnären och modellen. Under hösten och vintern 1964 målade han över fyrtio varianter på detta tema. Här blir ateljén en scen där konstnärens blick och modellens närvaro möts i ett iscensatt samtal om seende och bildskapande.

Till vänster står målaren – ett slags självbild, men också en symbol för konstnärsrollen genom historien. Till höger den nakna modellen, som bär drag som ofta har förknippats med Jacqueline. Hennes hållning är stadig och samlad.

De föremål som ofta återkommer i denna serie – staffli, palett, modellsoffa – är inte hämtade ur verkligheten. Picasso målade sällan med staffli och använde inte palett. Ateljén är i stället en symbolisk värld, en teater där konstnären utforskar vad det innebär att betrakta och skapa.

Bilderna på temat Målaren och hans modell knyter också an till Picassos livslånga samtal med konsthistorien – med målare som Rubens, Ingres och Rembrandt. Här förenas deras klassiska nakenideal med en expressiv kraft och frihet i penselföringen som är typisk för Picassos sena verk.

I målarens hand syns penslarna och paletten – målningens mest laddade detaljer. Deras spetsiga, utsträckta form betonar själva målerihandlingen.

I detta sena skede av sitt liv återvänder Picasso till ett av sina mest bekanta motiv med både allvar och humor. Målningen visar hur skapandet för honom kan vara en reflekterande handling, där gränsen mellan konst och liv blir flytande.