Man och kvinna nakna, 1965

Pablo Picasso

Berättare: Den här målningen kom till under en period då Picasso återkommande utforskade relationen mellan man och kvinna, konstnär och modell, kropp och blick. Den tillhör en svit målningar där den erotiska energin förenas med en tydlig formmässig reduktion: penseldragen är få, färgerna avskalade och figurerna framträder som om de formats i en och samma gest.

Till skillnad från tidigare versioner av temat – där mannen ofta framstår som konstnären och kvinnan som modellen – är rollerna här mindre hierarkiska. De båda kropparna tycks spegla varandra, uppbyggda av samma rytm av konturer och volymer. Målningen vittnar om Picassos arbete med att låta formerna bära sin egen mening, utan att falla tillbaka på berättelse eller symbolik.

Målningen tillhör perioden efter att Picasso arbetat med att utforska motivet i Édouard Manets målning Frukost i det gröna, där han successivt löste upp gränsen mellan nakenstudie och scenen för mänsklig närhet. I Man och kvinna nakna har detta samtal mellan måleri och begär blivit till en enhet – en bild där penselns rörelse tycks förena de två kropparna lika mycket som den skiljer dem åt.