Rum 5

Implosion: Marcel Duchamp, Francis Picabia, Daniel Buren och Louise Lawler med flera

Berättare: Utställningen ”Implosion” på Moderna Museet 1987 var det första mer omfattande försöket att introducera den postmoderna konsten för en svensk publik. Intendent Lars Nittves ambition var att stärka museets bevakning av samtida konst, och unga, amerikanska konstnärer dominerade urvalet. Samtidigt drogs trådarna bakåt genom att inleda med dadaisterna Marcel Duchamp och Francis Picabia, fortsätta över Robert Rauschenberg och Jasper Johns och landa hos Daniel Buren med flera. Utställningen blev viktig för den fotobaserade konsten och videokonsten med presentationer av konstnärer som Dara Birnbaum, Louise Lawler, Cindy Sherman och Laurie Simmons.
 
I salen visas de verk av Francis Picabia som ingår i Moderna Museets samling och som visades i den här ordningen i utställningen Implosion.
 
En av de unga konstnärer som bjöds in att medverka i Implosion var Louise Lawler. Hon började fotografera kända konstnärers verk på museer och i samlarhem under 1980-talet. För verket ”Skugga, sommar” reste hon till Stockholm och fotograferade Marcel Duchamps ”Air de Paris” från 1919 så som det var installerat på museet samma år 1987. I Moderna Museets myndighetsarkiv finns brev bevarade från konstnären till Lars Nittve, där hon ger instruktioner hur verket kan installeras. Breven finns presenterade i en monter i salen och verket har installerats utifrån konstnärens instruktioner. De fyra fotografierna i färgerna rött, blått, gult och grönt är placerade tillsammans med Roy Lichtensteins ”Entablature No. 3” från 1971 och Andy Warhols ”Dance Diagram” från 1961 – båda ur Moderna Museets samling.
 
I salen finns en tillfällig rumskonstruktion för Daniel Burens ”Cabane éclatée no 9” (Uppbrutet rum nr 9) från 1985. Verket var med i Implosion, vilket finns dokumenterat i fotografierna från utställningen, som ligger i montern. Sedan mitten av 1960-talet har Daniel Buren använt sig av samma vertikala 8,7 cm breda ränder. De har synts på fasader, på skulptursocklar, på seglen till en hel flotta med jollar och i otaliga andra sammanhang. Rändernas funktion är att synliggöra platser. Det är alltså inte bara konsten vi ser, när vi möter ett verk av Buren, utan även allt det som finns runtomkring. Buren var nära vän och kollega till Moderna Museets tidigare chef Pontus Hultén och de samarbetade i Paris efter 1973 när Pontus Hultén hade lämnat Moderna Museet för att arbeta på Centre Pompidou.