Naked on my Ozgoad  or: Fausthaus – Anal Deep Throat

Vaginal Davis om sin relation till böckerna om Oz och om arbetet med installationen i Gamla biblioteket på Nationalmuseum.

Svensk översättning: Tja, för de som inte har läst Oz-böckerna bör man börja med den allra första, Den underbara trollkarlen från Oz av L. Frank Baum.

Han skrev en hel serie. Den var ungefär som sin tids Harry Potter-serie vid förra sekelskiftet. Och han har alla dessa karaktärer, som den första transkaraktären, Ozma av Oz. Hon börjar som en liten pojke som är kontraktstjänare hos häxan Mombi.

Och så upptäcks det att den onda häxan Mombi hade förvandlat denna lilla… att den här pojken hade förvandlats till en pojke, och att pojken egentligen en flicka och prinsessa, och rättmätig härskare och arvtagare till tronen över hela Oz.

Och sedan i slutet, efter att ha haft alla dessa äventyr, låter den lilla pojken motvilligt Glinda den goda… eller Mombi – tvingad av Glinda, Söderns goda häxa – låter pojken ta sin sanna form vilket är som prinsessan Ozma.
Och det här är en barnbok. Så före sin tid. Och så även i The Marvelous Land of Oz, uppföljaren till The Wonderful Wizard of Oz, som jag tror kom ut 1904, The Marvelous Land of Oz med prinsessan Ozma Tippetarius, en sorts transkaraktär.

Sedan finns också general Jinjur och hennes upprorsarmé, och general Jinjur är en tonårsflicka som bestämmer sig för att göra en kupp. Det är min typ av tjej. Hon gör en kupp och tar makten för sig själv och för de andra flickorna i landet Oz. Hon tar makten och har vapen. Kvinnor med vapen. Och vem skulle inte bli hänförd av det? En ung ”femme” som jag, vem skulle inte bli hänförd av att en sådan karaktär tar makten från männen? Du vet, kräver att bli hörd. Kräver. Frågar inte, kräver. Och författaren L. Frank Baum han hade släktingar som var suffragetter, första vågens feminister.

Men naturligtvis var inte allt i Oz-världen perfekt. Det var mellan 1900 och 1919 som han skrev de här böckerna, men snacka om att det fanns en aspekt av dessa element i handlingen som var rätt progressiv. Eftersom många av hjältinnorna var unga flickor. Det var inte pojkar som hade äventyr, utan flickor som hade äventyr, och farliga äventyr dessutom. Det var inga sockersöta historier. Och jag tror att det var det som väckte mitt intresse i väldigt ung ålder. Jag kunde helt och hållet relatera till det, och jag har förblivit fascinerad av det.

Och sedan att på Nationalmuseum göra den här platsspecifika installationen, att teckna på väggarna och göra en sorts muralmålning på pelarna där… Det var mycket jobb. Du vet, måla och göra en väggmålning med ögonskugga, läppstift, eyelinerpennor, nagellack, du vet, Michaelangelo gjorde inte det i Sixtinska kapellet.
Det var mycket svårare än jag trodde att det skulle bli. Jag lämnade Nationalmuseums bibliotek i slutet av dagen. Från 8.00 till cirka 17.00 var vi där under hela första veckan när jag först kom hit. Jag var så utmattad. Jag kunde knappt röra mig. Jag vet inte hur jag lyckades ta mig uppför backen tillbaka till stället där jag bor.

Och jag har jobbat med Jonathan Berger, som jag har jobbat med sedan han var 19 och han var elev på Cal Arts. Han gick i klassen som Ron Athey och jag ledde tillsammans. Och han var så begåvad som detta 19-åriga super-geni. Och sedan att jobba med Richard Gabriel Gersch, som är son till min kollega och orädda ledare för CHEAP-kollektivet. Han är nu trettio år gammal. Jag har faktiskt jobbat med honom sedan han var sex, sju år gammal. Han har inte bara arbetat med CHEAP-kollektivet utan också med mig.

Så, allt handlar om alla dessa historier. Dessa sammanflätade historier med människor, som bara fortsätter och växer. Och så förstås att träffa alla underbara människor på Nationalmuseum som sätter upp mina porträtt i den nationella samlingen. Och alla här på Moderna och Index. Att träffa alla dessa människor och relationerna jag har haft med människor som jag har undervisat som studenter, som nu är kollegor på Malmö Konsthögskola. Det finns en metod i denna galenskap och alla dessa relationer, och den aspekten av det hela tror jag inte att folk helt förstår.