Gudinnan vid Avebury och Silbury, 1978

Monica Sjöö

Berättare: Jag var med om en initiation till den Stora Modern vid Silburys hög och Aveburys stenar i februari 1978. Jag hade läst Michael Dames bok ”Silbury Treasure, the Great Goddess rediscovered” och hade påbörjat en stor målning ”Gudinnan vid Avebury” men kunde inte färdigställa den utan att själv ha besökt den heliga platsen. Det gjorde jag med min dåvarande partner och vi åt en sallad med heliga svampar (Psylocibin). Detta var mitt första möte med både svamparna och en helig plats från den yngre stenåldern tillägnad Gudinnan och upplevelsen var överväldigande och förändrade mitt liv och min konst. Här vid Aveburys stenar, Silbury, Moder Jords havande sköte och långhögen i West Kennet, Benmodern i stenkammarna, här på fälten genomlevde människorna Gudinnans, årstidernas och den föränderliga Jordens hela livscykel. Hon blir till vårens Jungfru, sommarens könsmogna kvinna, den havande och födande Skördemodern om hösten och sedan om vintern det hinsides och de dödas Häxa, bara för att återfödas som Jungfru på våren igen.

I mitt förändrade tillstånd reste jag tusentals år tillbaka i tiden och förstod hur djupt forntidens fredliga Gudinnetillvända stenåldersbönder älskade Jorden, så pass mycket att de uppförde enorma jordskulpturer i Hennes avbild som måste ha tagit hundratals år och ett helt samhälles arbetsinsats att förfärdiga. Jag förstod också för första gången vad ”Moder Jord” betyder. Jag upplevde Henne som alldeles levande, en stor ande som skänker oss själ och liv. Jag såg Hennes böljande andning!

I slutändan kände jag mig tvungen att lämna staden för att leva på landsbygden i Wales nära marken, havet, månen och stjärnorna.