Självbiografisk kommentar

Monica Sjöö

Berättare: Jag föddes i norra Sverige 1938 (samma år som atomen klövs), men har levt merparten av mitt vuxna liv i Bristol, England, och de senaste fyra åren i Pembrokeshire i Cymry/Wales. Mellan 1965–67 bodde jag i Stockholm under perioden då jag var verksam i den antiimperialistiska rörelsen, särskilt i kampen mot Vietnamkriget, och jag anordnade flera konstutställningar kopplade till Vietnam.

Ända sedan den nuvarande kvinnorörelsen tog fart 1969 har jag varit aktiv i gräsrotskampanjer som Women’s Abortion and Contraception, WACC, Wages for Housework, Gruppen för Bristols gaykvinnor och Claimants Union där jag arbetade med mödrar som saknade ekonomiskt stöd.

De senaste åren har jag huvudsakligen sysslat med att ställa ut och arbeta tillsammans med feministiska konstnärer såväl i Storbritannien som utomlands, med Matriarchy Network, Women for Life on Earth Network, Radical Pagans och Fishguard CND. […]

Inspirationen till de målningar jag gjort genom åren har kommit från kvinnliga erfarenheter av naturlig förlossning (jag har tre barn), bisexualitet, menstruationens kreativa och psykiska krafter, visioner och drömmar om Gudinnan och forna tiders kvinnor, kvinnohistoria (HERstory inte history) från alla kulturer, och resor till Hennes heliga platser.

För mig har det aldrig funnits en motsägelse mellan politiskt arbete med kvinnor och att samtidigt försöka förstå och lyssna in vår andlighet, Gudinnan inom oss. Att feministisk konst i sig är högst politisk har jag fått lära av bitter erfarenhet. […]

Om inte kvinnor, tillsammans med förtryckta människor från alla världens hörn, reser sig, om vi inte på nytt läker oss själva och denna heliga Jord som plundrats, ödelagts och våldtagits på uppmaning av maktfullkomliga och rovgiriga män i patriarkala kapitalistiska samhällen, om vi inte på nytt kan leva i harmoni med Henne, kommer vi alla att dö. Modern kallar på oss vid denna sena timma. Hon reser sig inom oss. Hon skänker kraft till kvinnorna vid Greenham Common som är föredömen för kvinnor överallt – och för många män också. […]

Att bo på landsbygden här i Pembrokeshire har fört mig oändligt mycket närmare en förståelse för Hennes olika årstider, för växandet och förruttnelsen, döden och återfödelsen i Naturen. Det finns så mycket vi behöver lära oss på nytt om Jordens och Hennes vattens naturligt botande krafter. Vi måste vända tillbaka in i nattens mörker och Hennes med Månen förbundna föreställningskraft, visioner och drömmar, in i Hennes mörka kosmiska kropp. Materia-Mater-Mor är levande och förandligad och ingen uppdelning finns (endast en konstgjord sådan) mellan kropp och själ, materia och ande. Vi måste vara ödmjuka nog att återgälda kärlek och omsorg till vår Mor som gav oss livet.