Horizontal, 2011

Eija-Liisa Ahtila

Berättare: När Eija-Liisa Ahtila visade ”Horizontal” för första gången i en separatutställning på Moderna Museet 2012 berättade hon att verket växt fram ur ett annat filmprojekt där hon försökt fånga stora träd i ett snöigt landskap. Insikten kom till henne att det var omöjligt att annat än på långt håll avbilda ett helt träd på film.
 
Problemet gjorde henne medveten om filmkamerans begränsningar, och begränsningarna med det liggande standardformatet med dimensionerna 16 x 9. För att kunna skildra en hög gran blev Ahtila tvungen att välja mellan att visa ett litet utsnitt av granen eller att visa hela granen från ett mycket stort avstånd, vilket automatiskt omvandlade bilden till att bli en landskapsbild.
 
Ju mer Eija-Liisa och hennes team försökte att porträttera ett träd desto tydligare blev begränsningarna. Projektet med att porträttera en gran hade plötsligt utvecklats till att bli ett ingående porträtt av själva filmutrustningens natur. Och eftersom filmkameran är en maskin som är gjord för att vara en förlängning av den mänskliga perceptionen blev också resultatet att ju mer Ahtila försökte att se trädet, desto mer fick hon syn på sig själv.
 
Ursprungligen visades ”Horizontal” som sex videoprojektioner. Här i utställningen ”Den tredje handen” visas verket för första gången på LED-skärmar.