Om den mänskliga kroppens specifika skönhet

Berättare: Brücke-konstnärerna influerades av den i München verksamme filosofen och psykologen Theodor Lipps vars teorier uteslutande kretsade kring inlevelsens psykiska process.
 
Gruppens grundare hade kommit i kontakt med hans teorier under sina arkitekturstudier. I Lipps estetik, publicerad 1903, står det att ”nyckeln till att förstå skönheten finns inom människan” på så vis att ”naturens skönhet utanför människan kan bli begriplig först inifrån henne”. Denna skönhet beror dock inte på den yttre formen, kroppens symmetri eller de rätta proportionerna och därför är människans anatomi inte heller av intresse för konstnären.
 
”Människan […] är inte vacker på grund av sina former, utan formerna är vackra, eftersom de är människans former och därmed bärare av mänskligt liv.”
 
För Lipps var allt som utstrålade liv och livfullhet vackert. Den ”människokroppens specifika skönhet” bestod i att den ”åskådliggjorde livets substans och potential på ett omedelbart vis”.
 
För att kunna förstå människans ”specifika skönhet” krävdes enligt Lipps ”inlevelse” i hennes kropp. För när konstnären lever sig in i en form fylls den med innehåll och först då blir den estetiskt förnimbar.
 
Lättast uppnås detta med en kropp i rörelse, där ”livets substans” visar sig som intensivast. När betraktaren lever sig in i en kropps rörelser blir det möjligt att inte bara föreställa sig den betraktade människans ”inre tillstånd”, utan ”på ett visst sätt eller i viss mån uppleva det”.