Ateljén, en plats för konst och liv

Berättare: Vår bild av vad som definierade Brücke som konstnärsgrupp har på ett bestående sätt präglats av vår kunskap om medlemmarnas arbetspraktik, som ju omfattade så mycket mer än den rent konstnärliga framställningen av målningar och teckningar på duk och papper. Där ingick också nyskapande strategier för att nå ut i offentligheten (värva bekanta ur de egna nätverken som sponsorer, organisera och delta i utställningar över hela Tyskland, ge ut årsmappar och annonsera om gruppen på affischer), men också en omdefiniering av den privata konstnärsateljén. Ingenstans kunde den eftersträvade förbindelsen mellan konst och liv omsättas på ett så konsekvent och varaktigt sätt som här.
 
Rummen där de hyrde in sig i Dresden och Berlin blev till konstnärliga experimentfält som bildade ett slags privat motpol till utställningsrummens offentliga sfär. Kirchner skrev i sin dagbok om en livsstil och en idé om hem och arbete, ett ”för vanliga människor minst sagt märklig[t] sätt att leva, bo och arbeta”.
 
I sin Brücke-krönika hade han 1913 formulerat målet att ”i det nya måleriet skapa en samklang med rummet”. I ateljéerna kunde detta förverkligas. Den holistiska tanken på ateljén som ett rum för att både skapa och leva tillsammans med konstnärskollegor och modeller präglade och har fortsatt att prägla hur Brücke-gemenskapen har tolkats.