Chiasma, 2026

Naudline Pierre

Naudline Pierre: Två stora himmelska gestalter dansar. Deras vingar är utbredda och knäna lyfts högt i samlad rörelse. Dimman utgör deras bakgrund. Till vänster om dem finns en spricka som strålar av starkt ljus. Bakom dansarna tycks mindre varelser dyka in i eller ut ur den lysande sprickan. Mjuka flammor finns överallt.

Till höger om de dansande himmelska gestalterna breder böljande hårslingor ut sig åt alla håll, strålande från tre knäböjande varelser. Längst till höger rör sig en ensam himmelsk gestalt framåt, in i det okända. Det vi ser här är en korsning, en kollision. Ett möte mellan två världar. Tiden har böjts, och vi ser dåtid, nutid och framtid i samma ögonblick.

Men vilken roll har betraktaren? Vi uppfattar dessa himmelska varelser, och de uppfattar oss. Eller, medan man rör vid något blir man också själv berörd. Bilden fungerar som ett fönster, en sorts portal genom vilken vi kan föreställa oss det som skulle kunna vara kanterna av dåtid, nutid och framtid. Våra upplösta färger och temperaturer blandas och smälter samman med varandra: varmt och kallt, skiftande fram och tillbaka.

En passage, där den centrala figurens hår fungerar som ett slags mekanism för att bevara minnen. Visdomen tar formen av slingor som väver sig genom bilden och binder samman tid och rum. Det finns många sätt att träda in i den här bilden, och dessa öppningar ger oss tillgång till dess världar. Låt oss rikta blicken mot en sådan öppning på vänster sida. Här ser vi ett utbrott av ljus. En reva i rumtiden. Ljuset bjuder in oss att träda in och existera sida vid sida med dessa himmelska gestalter. I mötet med verket pendlar vi mellan att se och att bli sedda.