Möte med urmödrarna vid Avebury, 1993

Monica Sjöö

Berättare: I ”Möte med urmödrarna vid Avebury” har jag flätat samman Silbury, Avebury stenar och de andar som bebor dem, en schamanprästinna med strålande huvudprydnad, en flygande schaman, en sädesfältcirkel (sådana cirklar har dykt upp runtomkring Silbury ända sedan 1988), etc.

Ända sedan min initiation vid Avebury och Silbury 1978 har jag under årens lopp återvänt dit vid olika årstider både dagtid och nattetid, vid fullmåne och förmörkelser då jag sovit med grupper av kvinnor på Silbury i Månmoderns ljus eller känt förfädernas närvaro inuti långhögen i West Kennet. Jag uppfattar alltid stenarna som levande, befolkade av Gudinnan och andeväsen – att vid rätt tidpunkt kan man få ”se” det man inte sett förut, varje gång finns något nytt att upptäcka, något ytterligare att lära eller begripa. Av lika stor vikt är sättet man reser på och i vilket tillstånd. Jag tror att man måste vara helt förtrogen och bekant med en plats innan man prövar att utföra ritualer eller annat arbete där. Man behöver känna till vilka makter som kan åkallas. I målningen har jag försökt skildra en schamanka eller prästinna från den yngre stenåldern som jag baserar på en uråldrig mexikansk skulptur – huvudprydnaden strålar likt en aura i förbindelse med universum.