Man från Mongoliet, 1927

Lotte Laserstein

Berättare: Lika självständigt som Lotte Laserstein använde sig av konsthistorien för att tolka traditionella motiv på nya sätt, lika självklart plockade hon upp formspråken i aktuella bildvärldar. För en rad av hennes kompositioner var fotografiet förebilden. På 1920-talet – inte minst på grund av alla de illustrerade tidskrifter som fanns på marknaden och måste förses med bilder – fick fotografiet ett enormt uppsving. Fotografer experimenterade med ovanliga perspektiv för att kunna hävda sig i den hårda konkurrensen med intressanta bilder. En av dessa innovativa stilmedel var radikala närbilder av ansikten.

I sitt porträtt använder Laserstein denna metod. Trots att konstnären har zoomat in sin modell, och det lilla formatet bjuder in betraktaren att komma nära verket, förblir den avbildade modellen märkligt fjärran. Trots att mannen tycks se på oss är det omöjligt att upprätta en kontakt. Ju längre man betraktar ansiktet, desto starkare tycks mannens blick vändas inåt. Just denna ”närvaro i sig själv” ger den avbildade en värdighet och individualitet. All exoticerande voyeurism misslyckas. Porträttet av mannen fascinerar genom modellens outgrundliga ansiktsuttryck, som trots den starka närvaron ändå bevarar en distans. Vem den avbildade är identifierades nyligen: det rör sig om skådespelaren Mammey Terja-Basa, som på 1920-talet medverkade i några spelfilmer och arbetade som modell på Berlins konstakademi.