And we have decreed “the Paradox” as a form of resistance to the supposedly logical order of the world [Och vi har förklarat ”Paradoxen” som en form av motstånd mot världens påstått logiska ordning], 2025 Färgpenna på papper/Color pencil on paper 42 × 422 cm Courtesy of the artist and T H E P I L L ®
Och vi har förklarat ”Paradoxen” som en form av motstånd mot världens påstått logiska ordning, 2025
Soufiane Ababri
Speltid: 02:06
Soufiane Ababri: Hej, jag heter Soufiane Ababri. Titeln på det här verket är Och vi har förklarat ”Paradoxen” som en form av motstånd mot världens påstått logiska ordning.
Jag gjorde den här fresken på en pappersremsa som är 422 cm lång och 42 cm bred. Det här pappersformatet var, när det väl rullades ihop, mycket lätt att transportera. Därför kunde jag arbeta med det under hela sommaren 2025, när jag reste mellan Paris, Tanger och Marseille.
Jag tänker att det här kringresande arbetet redan var en performativ idé om [ohörbart] mellan dessa tre städer, som under det senaste decenniet har blivit mycket viktiga platser för den arabiska queera gemenskapen.
Teckningen skildrar en lång pilgrimsfärd. Den är tänkt som en förfädersritual som äger rum i Marocko.
Scenen utspelar sig i Sidi Ali Ben Hamdouch, nära Casablanca. Det är en pilgrimsfärd där religion, hedniska riter och magiska besvärjelser blandas, och som den marockanska queera gemenskapen under mycket lång tid har deltagit i för att be om magiskt beskydd för homosexuella älskande, men också för att kunna vara tillsammans under några dagar.
För närvarande är den queera gemenskapen förbjuden att delta, till följd av ett regeringsbeslut.
Det här är ett tillfälle som bara inträffar en gång om året, då gemenskapen gör sig synlig i ett land där homosexualitet är straffbart enligt lag, men där former av motstånd alltid har funnits i olika skepnader, även om de aldrig har dokumenterats.
Det jag gör här är att ge form åt och synliggöra en oskriven historia, förvisad av den officiella berättelsen, och att gestalta en gemenskap som aldrig tidigare har representerats.
Den här fresken förenar dans, gemenskap och ritual i ett motstånd mot ett förtryckande system. Scenen i teckningarna utspelar sig över en tidsrymd som förbinder dag och natt. En cykel som upprepas i det oändliga.