HAG:s andra liv

HAG återuppstår och visar verk av Vaginal Davis.

Svensk översättning: När Lia, den magnifika Lia Gangitano, bjöd in mig till att göra min första soloutställning i New York på Participant Inc. bestämde jag mig för att återskapa HAG, men som ett fordon för en egen soloutställning.

Men det lustiga är att HAG nästan blev uppfört igen på ett ställe i Seattle i början av 90-talet. Vad hette det stället? Det var som motsvarigheten till Los Angeles Contemporary Exhibitions, fast i Seattle. De skulle göra HAG-galleriet där. Jag skulle installera HAG där men vad hände? Jo, direktören blev gravid och tog tjänstledigt. Och sedan tog den här killen över som var värsta knarkaren. Det är en lång historia men det blev inget i Seattle.

Så det blev inte av förrän 2012, när jag installerade HAG-galleriet i New York på Participant Inc. Det var under orkanen Sandy Duncan, och jag fastnade i orkanens kaos. Alla säger jämt att orkaner aldrig når Manhattan, att de alltid vänder ut mot havet. Det gjorde den inte. Den kom, och allt i Downtown var som… det var översvämningar i Chelsea och översvämningar i East Village. Men som tur var var Lias galleri inte översvämmat. Men det fanns ingen ström så vi kunde inte installera utställningen.

Det slutade med att jag stannade länge i New York, ända tills strömmen kom tillbaka. Och naturligtvis, varje gång jag får en soloutställning händer något som jinxar den. Och så var det med orkanen som kom.

Jag skulle också ha ett samtal ”Ingen lämnar Delilah” med den avlidne, store José Muñoz. Det blev också uppskjutet. Men det blev faktiskt bra eftersom utställningen blev ännu bättre. För folk var så sugna på det när HAG äntligen dök upp. Dessutom, när jag väl genomförde samtalet med José på NYU på Avdelningen för performance-studier var det alldeles knökfullt, herregud.