Vilka ställde ut på HAG?

HAG blev platsen för många utställningar, performance och filmvisningar.

Svensk översättning: Herregud. Så många människor. Jag visade Alice Bag. Min första utställning på HAG-galleriet var med Drew Barrymores far, min granne John Drew Barrymore, som var alkoholist och knarkare. Han levde med några galna, knäppa dödsrockare som utnyttjade honom. Han gjorde dessa konstiga assemblage-liknande saker med injektionsnålar och kackerlackor eftersom byggnaden hade så många kackerlackor.

Herregud. Fruktansvärt. Dessa kackerlackor. Och jag sov på dem. Jag hade inte ens en säng. Jag sov direkt på golvet med kackerlackor som kröp över mig. Jag minns första gången Bruce LaBruce kom för att bo hos mig, och han var bestört. Han sade ”Fröken Davis lever i ren smuts”. Och det var sant. Det gjorde jag. Jag levde mer eller mindre i ren smuts.

Jag visade Gorilla Rose som gjorde något. Och vad heter han? Den här vackra… Han var så vacker då – Charles LeDray. Han var vän med Doug Gordon. Och han var från… Charles var antingen från Idaho eller Montana. Jag kan inte minnas vilken av de vit-makt-staterna. Och han var den här vackra, hunkiga, rödhåriga snubben med en otrolig kropp. Dessa muskler som bara… Hans muskler – åh, hur de rörde sig i hans kläder. Jag minns att han gjorde dessa… Han hittade gamla övergivna eller kasserade toaletter, och han gjorde små, små, små söta skulpturer av dessa toaletter.

Han gjorde en serie mycket små skulpturer, och så gjorde han ett performance på vernissagen. Performancet bestod av att han var spritt språngande naken och upprepade gånger gjorde bakåtvolter i detta lilla, lilla stora, tjocka, manliga händer och tjocka, knotiga fötter. Folk blev alldeles till sig för att han var en så vacker pojke med persikohy. Dessa vackra läppar, dessa underbara ögon och detta röda hår. Alla frågade: Ms. Davis, vem är den här pojken? Och han gjorde bara bakåtvolter och föll nästan in i människorna. Det var performancen. Det var genialt!

Och vem mer ställde ut… Åh, Fertile, Fertile hade en utställning. Quasi O’Shea hade en utsställning. Gomorrah Wednesday a.k.a. Keith Holland från mitt skivbolag Amoeba records hade en utställning. Han gjorde en målning som alla älskade. Den hette ”Audrey Hepburn Running Through Hell”. Vem mer hade en utställning… Jag hade videokvällar där jag visade folket från Atlanta. Hela Atlanta-scenen som producerade Lady Bunny, Larry T, RuPaul, Funtone Records-folket. Även The New Lavender Panthers of Jimmy Jones, Caroline Azar från Fifth Column, LaBruce, Bruce LaBruce, Candyland productions. Jag visade deras filmer under små filmkvällar. Det var en sådan blandning. Det var en helt fascinerande blandning av människor.

Jag minns att jag hade en filmvisning och att RuPaul kom till den, du vet, tidiga RuPaul. Det var bara så mycket folk. Och en av mina mentorer, Tomata du Plenty från The Screamers. Mari Kono – hon hade en utställning där. Wagner Vieira, som var en sorts brasiliansk David Wojnarowicz – han designade scenografin för The Afro Sisters spelningar. Vi gjorde en mycket berömd spelning på Olio Theatre i Silverlake, ”Fertile’s las dance” som var baserad på Oscar Wildes Salome. Och Wagner var så trött. Han dog i aids. Åh, det var verkligen förskräckligt. Det var verkligen, verkligen förskräckligt.

Men du vet, HAG-galleriet hade några riktigt intressanta vernissager och fester och så många intressanta människor var där och träffade varandra. Den enda personen som helt enkelt inte hade nytta av den aspekten av HAG-galleriet – det var jag. Men det är mitt livs historia.