HIM, 2001

Maurizio Cattelan

Berättare: När vi närmar oss skulpturen HIM gör vi det bakifrån. Det är först när vi kommer närmare den knäböjande pojken, som är klädd i skolkläder från 1930-talet, vi plötsligt drabbas av insikten att han bär Adolf Hitlers ansikte. Kontrasten mellan den nätta kroppen i böneställning och ansiktet av mannen som blivit ”ondskan personifierad” är slående.

Maurizio Cattelan säger att han brottades med verket och fick kämpa mot sina egna reflexer att förstöra vaxdockan. I en intervju från samma år verket kom till sade han så här om det: ”Jag ville själv förstöra skulpturen och ångrade mig tusen gånger om dagen. Hitler innebär ren skräck. Han ger en bild av fruktansvärd smärta, det gör till och med ont att uttala hans namn. Ändå har det namnet erövrat mitt minne. Det lever i mitt huvud, även om det är tabu. Hitler är allestädes närvarande; han hemsöker historiens spöke; och ändå är han onämnbar; utan motstycke; insvept i en filt av tystnad. Jag försöker inte att väcka anstöt. Jag är inte ute efter att skapa bråk eller publicitet. Jag önskar bara att bilden kunde bli en arena för förhandling eller något att pröva våra psykoser mot.”